torsdag 30 mars 2017

28. Maja Hagerman: Käraste Herman. Rasbiologen Herman Lundborgs gåta


Månadens cirkelbok var så påpassligt vald att den, när vi fick reda på valet, gick att köpa på bokrean. Därför har jag släpat runt på en inbunden version under veckan, billigare än pocketen, om man var alert på rean. Den var faktiskt slut i min vanliga(ste) bokhandel, så det var nog fler än bara vår cirkel som var intresserade.

Herman Lundborg var läkare och psykiater, men har gått till historien som introduktör av ämnet rasbiologi i Sverige. Ämnet är ju sedan länge utmönstrat som ovetenskapligt, men det är intressant att följa hur han etablerar det i en ambitiös anda av att göra något samhällsnyttigt genom att kartlägga vissa egenskaper hos befolkningen. Så mycket mer ironiskt blir det att hela projektet misslyckas, både genom att hans resultat aldrig sammanställs och publiceras och genom att hela utgångspunkten för resonemanget visar sig felaktig.

Ett genomgående tema är kontrasten mellan yta och innehåll. Det blir aktuellt genom hans närmast manipulativa beskrivningar av den egna verksamheten för internationella kolleger, när han i själva verket mest åker runt och samlar in nya data (det vill säga mäter och fotograferar folk, oftast samer), men visar sig också inte minst i hans privatliv, där han inte lever som han lär.

Vi tyckte samfällt att det var en intressant bok, som gav upphov till många diskussionsvänliga teman. Vi i cirkeln har lite olika bakgrund och infallsvinklar och hade därför fäst oss vid olika delar i framställningen, Att den sedan är en viktig bok är förstås inte heller oväsentligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar