onsdag 13 december 2017

255. Helena Dahlgren: #nofilter - En nattlägesnovell

#nofilter - En nattlägesnovell - Helena Dahlgren

Skräck i instagrammiljö blev det för mig på bussen hem idag, dessutom illustrerad med just de instagrambilder som huvudpersonen lägger upp. Det blir faktiskt riktigt läskigt efter ett tag, när det visar sig inte stå riktigt rätt till med en av följarna. Annars är den här novellen kanske mest minnesvärd genom att vara skriven i du-perspektiv, som känns lite ovant, men visar sig vara mer lyckat än man kunde tänka sig från början.

254. Hassan Loo Sattarvandi: Om himlen smälter


Författaren till dagens novell var tidigare okänd för mig, men det verkar vara jag som inte hänger med. Han har skrivit både böcker och filmmanus, och den här novellen har dessutom varit radionovell för några år sedan. Det handlar om en ung kille med kulturella intressen, som han ibland använder för att imponera på det motsatta könet. Han (och hon) är i den där åldern när allt är så Viktigt och Livsavgörande, även om det bara är en inlämningsuppgift i svenska. Det tycker jag att författaren har fångat väldigt väl. Liksom de andra i den kvartett där denna ingår har den ett mycket snyggt omslag, som min bild i lampljus inte riktigt gör rättvisa.

tisdag 12 december 2017

253. Karolina Ramqvist: Farväl, mitt kvinnofängelse


Dagens lucka markerar halvvägs genom kalendern, och det firar vi på ett kvinnofängelse (eventuellt i USA). Det handlar därför om den sortens relationer som förekommer där, men mer sällan utanför murarna, och alldeles särskilt om den saknad som uppstår när någon ska friges. Jag hade lite svårt med miljön, och i novell har man för kort tid på sig att vänja sig, om det tar emot, men egentligen tror jag det här hade kunnat bli en intressant roman.

måndag 11 december 2017

252. Riikka Pulkkinen: Ett köns bekännelse


Jag studsar ganska slumpmässigt runt bland de tjugofyra noveller jag plockade ut till denna kalender, men här finns i alla fall två anknytningar till gårdagens, nämligen Finland och autofiktion. (Berättaren i gårdagens novell hette Westö, berättaren idag heter Riikka Pulkkinen.) Sedan är det slut med parallellerna, för igår handlade det om människor som kom varandra lite närmare. Idag är det tvärtom, på ett rätt obehagligt men, får man hoppas, symboliskt sätt.

251. Frédéric Dard: Hissen



Denna för mig sista av de tre Frédéric Dard-deckarna som har kommit ut i höst vill jag i hård konkurrens utnämna till den bästa. Med små medel och nästan inga specialeffekter gör han det först förbryllande som i en klassisk pusseldeckare och sedan - när huvudpersonen och vi har förstått hur det hängde ihop - vänder han det ett halvt varv till så det ändå inte slutar som man trodde. Enormt skickligt hantverk, så bra att man nästan vill läsa om den genast.

Man kan läsa de här böckerna i vilken ordning man vill, men det var ändå inte så dumt att nu spara denna till sist, eftersom den utspelar sig en julhelg. Här är julstämningen helt annorlunda än hos Elly Griffiths igår; Dard bygger mer på att den riktiga julstämningen saknas för huvudpersonen och hans sällskap, trots allt firande de är omgivna av. I Frankrike äts det väl mer ute vid högtider som vi snarare vill fira hemma, men även det ger förstås sin kontrast när restaurangerna fylls av större sällskap och en och annan avsigkommen.

Det ska komma mer Dard hos Absint noir, och det ser jag fram emot. Det är underligt att en så produktiv - och bra! - författare inte har funnits på svenska innan. Frågan är om man vågar sig på ett försök att läsa honom på franska.

söndag 10 december 2017

250. Elly Griffiths: Paradisträdet - en julnovell

Paradisträdet - En julnovell - Elly Griffiths

Nu är det ju säsong för jullitteratur, en genre som kanske lite för ofta består i att författare låter sina karaktärer från tidigare böcker helt enkelt fira jul, utan de att får så mycket mer att göra än vad många av oss gör i verkligheten inför och under helgen. Lite så känns det med den här historien om rättsarkeologen Ruth Galloway, som Elly Griffiths har skrivit nio deckare om. Räknar jag rätt kom den här novellen efter fjärde boken, och det är ganska tydligt att den vänder sig till dem som redan känner Ruth och persongalleriet runt henne. Men det fungerar faktiskt också som ett smakprov som gör mig lite sugen på att prova en av böckerna. I England är det ju alltid lite mer jul än här, även så i denna vintrigt lantliga del av Norfolk, där snön yr och granen kläs, om än med vissa förhinder. Det enda konstiga är att det knappt är en deckare, hur man än definierar det.

249. Kjell Westö: Midsommar med herr Laakso


Nydumpad strax före midsommar måste den här novellens berättare stanna i sin lägenhet i Helsingfors. Herr Laakso är hans granne som han har ett inte alldeles harmoniskt förhållande till. Men när alla andra är borta över helgen kan man ändå behöva kontakta den granne man minst av allt vill ha med att göra. Och det vore ju inte finländsk skönlitteratur om det inte fanns en liten anknytning till vinterkriget.

Det här är en av nio noveller i Novellix' serie om grannar, som kom tidigare i år. Kjell Westö är en ny bekantskap för mig, men hans romaner har jag blivit tipsad om i olika sammanhang, så det är inte omöjligt att jag återkommer till honom.

lördag 9 december 2017

248. Elisa Rossholm: Lammen från Le Mans


Det här är en tolkning i serieformat av en sann historia om två systrar som mördade frun och dottern i den familj där de var hembiträden. Jag hade inte hört talas om dem innan, men de har tydligen inspirerat till ett antal kulturella verk i olika genrer.

Här står kanske bilden i lite för mycket fokus framför texten för att jag ska bli alldeles nöjd. Det är faktiskt så att jag har svårt att följa med i historien när systrarna pratar så lite med varandra och den sparsmakade berättaren är kortfattad. Troligen ska man vila mer i bilderna än jag har haft ro till.

247. Anneli Furmark: Fiskarna i havet


Med en del serieromaner har jag svårt att förstå varför författaren har valt just det mediet. Ibland är det för mycket text för att det ska bli riktigt bra, och ibland tar bilderna över så att man undrar om inte författaren hellre vill vara illustratör.

Men här är det faktiskt så att historien inte hade kunnat berättas bättre i något annat medium än det valda. Till stor del beror det nog på att bilder är viktiga i berättelsen, som utspelar sig på en konstskola. (Det sägs inte uttryckligen, men det måste nog vara Gerlesborg i Bohuslän.) Det är en kvinna som ser tillbaka på läsåret 1990/91 där, när hon var ung och gjorde sådant man gör på sådana ställen när man är ung. Eftersom det handlar om ett helt år finns det också tillfälle att reflektera över årstidernas gång i de relativt konstnärliga bilderna:


Men roligast har jag åt den här bilden, av helt privata skäl:

246. Gun-Britt Sundström: Början


Av någon anledning har jag nog aldrig läst Gun-Britt Sundström förr, men den här novellen var inte det minsta avskräckande. Den berättar på bara sexton små sidor om Noas hela grundskoletid med ett väl avvägt urval episoder. Det är bara att hoppas att han får ett roligare liv därefter, för det som tillåts hända här är sorgligt.