onsdag 27 december 2017

279. Viktoria Jäderling: Åh Lunargatan


Den här årsfärska novellsamlingen får nog betecknas som finlitteratur, inte minst eftersom den recenserats så flitigt i den allt mindre recenserande dagspressen. Jag har svårt att säga något klokt om den, för den är svår att sammanfatta. Ändå känner jag inte under läsningen att det är något jag missar, som kan vara fallet ibland. Utan att på minsta sätt ställa sig in lyckas berättelserna beröra, kanske genom ett ovanligt konkret språk (och någon gång lite för mycket kroppsvätskor). Det är en bok som nog skulle växa vid en diskussion, tror jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar