söndag 19 november 2017

231. Aino Trosell: På en öde ö i havet


Den här historien utspelar sig inte alls på en öde ö i havet, utan tvärtom i en skogstrakt. Riktigt var framgår inte, men det är rejäla vintrar och ett vattendrag som kallas älv, där det flottas timmer, så det bör vara lite norrut i landet. Titeln kommer i stället från en 50-talsschlager som spelas på radiogrammofonen i köket på den ensliga skogsgård där berättaren Bertil bor med sin far, sin bror och en hushållerska, Gerda, som de anställer efter att Bertils mor har avlidit. Nu är Bertil gammal och har just flyttat in på ett äldreboende, där han sitter och minns. Inte minst minns han Gerdas husmanskost som "smakade som när mamma levde", det bästa betyg han kan ge, förstår man. Men det är verkligen inte bara mysigt; redan från början framgår det att det finns något smärtsamt där i det förflutna som han har burit med sig genom livet. Utan att vara en deckare är det faktiskt riktigt spännande när man följer med i Bertils minnen, som väcks till liv av olika intryck i nutid.

Inläsningen av Sven Wollter är en ambitiös produktion med bjällerklang, motorsåg och sprakande brasor som bakgrundsljud. Berättelsens form och innehåll gör att han mer spelar Bertil än läser en text, men just här fungerar det, tycker jag.

6 kommentarer:

  1. Tyckte riktigt bra om den. Kändes som radioteater.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag blev glatt överraskad. Hade av någon anledning fått för mig att hon skrev deckaren, men det här var bra ändå.

      Radera
    2. Det gör hon väl också, men det bästa jag läst av henne är "Hjärtblad" som handlar om svältvintrar och slit i 1870-talets Dalarna.

      Radera
    3. Jag fick med något av henne i någon av Storytels deckarnovellsamlingar, men kände inte alls till henne innan.

      Radera
  2. Svar
    1. Bör vara lätt- och snabbläst även i annat format än ljud-.

      Radera