söndag 30 juli 2017

98. Mats Kempe: Jag minns aldrig mina drömmar


Den här lilla novellsamlingen, som jag fick rekommenderad och säkert inte hade hittat till på egen hand, visade sig vara riktigt bra. Det handlar om vanliga människor i vanliga situationer i nutid (eller i alla fall bokens nutid; den kom 1996), men är ibland spännande ändå. Ganska ofta är det ett samtal mellan två personer som inte riktigt når fram till varandra, och man förstår att det finns mycket mer att berätta om dem och deras relation än vad som faktiskt står på de få sidorna varje novell tar. Inte minst är det tydligt eftersom det så ofta slutar mitt i konversationen. Om det är fantasieggande eller frustrerande är nog en smaksak; jag drabbas av båda känslorna vid olika tillfällen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar