söndag 18 september 2016

91. Lovisa Brännstedt: Femina princeps. Livia's position in the Roman state


Det är verkligen inte ofta jag läser hela doktorsavhandlingar från början till slut (men ganska ofta av arbetsrelaterade anledningar sammanfattning och/eller förord, för att se vem som är tackad). Den här tog jag mig ändå igenom, inte minst för att förstå eventuella interna skämt på disputationsfesten i fredags. Och så var jag dessutom tackad (s 11).

Livia är kanske fortfarande mest känd som medverkande i tv-serien Jag, Claudius, som jag skam till sägandes fortfarande inte har sett. I sin genre är den ju närmast en klassiker, så det borde verkligen bli av, även för att den (och den här avhandlingen, förstås) handlar om en intressant tid när det romerska kejsardömet etableras.

Jag är förstås inte alls kapabel att recensera en bok av det här slaget på något professionellt sätt. Men jag kan ändå konstatera att avhandlingen är upplagd på ett ovanligt läsarvänligt sätt genom att Livias roller som mater/uxor (mor och hustru), patrona (beskyddarinna) och slutligen diva (gudinna) diskuteras, först var för sig och sedan tillsammans. Det är också genom korta sammanfattande stycken och återkopplingar i texten lätt att förstå var man som läsare är och vart man är på väg.

Som icke insatt fick jag sådan bonuskunskap som att en hel del av Livias tjänare är kända till namnet, och att hon själv stod på personligt vänskaplig fot med Herodes. (Jag fick också utöka mitt engelska ordförråd vad gäller så centrala begrepp som bärstol och sädesax, som jag tydligen aldrig har behövt veta vad det heter förr.) För en nutida läsare är det också fascinerande att hon adopterades postumt av sin make, något som onekligen skiljer sig från vår syn på adoption en hel del.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar