söndag 29 juni 2014

62. Agatha Christie: Nemesis


Miss Marple får brev från en advokatfirma i London, och det visar sig att hon på ett något ovanligt sätt har blivit ihågkommen i Jason Rafiels testamente. Mr Rafiel och hon samarbetade i Ett karibiskt mysterium, som jag nog har läst för länge sedan, men inte minns mycket av. Det går bra att läsa den här ändå för, som Christies officiella hemsida säger, det här är inte en fortsättning utan de båda är "partnered novels which complement each other". Nu har hon fått 20 000 pund, en stor summa för en äldre dam i relativt små omständigheter, om hon löser en uppgift inom ett år. Hon accepterar utan att få reda på vad uppgiften gäller. Några veckor senare kommer det biljetter med posten; Rafiel har arrangerat att hon ska åka på en bussresa till intressanta slott och trädgårdar. Det visar sig så småningom att hennes uppgift består i att undersöka vad som hände ett antal år tidigare när mr Rafiels son blev dömd till fängelse för mord på en ung kvinna han just skulle gifta sig med. Bussresan för henne bland annat till en förfallen herrgård, nu bebodd av tre originella systrar. Den miljön är kanske det bästa i den här boken. Jag insåg inte alla samband, men några ledtrådar om mordet i det förflutna och hur det hänger ihop med det dödsfall som inträffar i passagerargruppen lyckades jag i alla fall identifiera.

Det går inte att komma ifrån att Christie här verkar lite åldrad, liksom för övrigt den något reumatiska huvudpersonen. Miss Marple har svårt att minnas vissa samband och händelser i det förflutna, men när det blir allvar på slutet är hon knivskarp som alltid. Hon har en ganska otidsenlig syn på sådant som frågor om arv och miljö, fängelsestraffs funktion som vård respektive avskräckande exempel samt inte minst ungdomens klädsel och frisyrer. För att vara skrivet av en dam på drygt 80 är det ändå förvånansvärt bra, och de lite tuggiga avsnitt där miss Marple samtalar med reskamrater eller liknande för att komma framåt karaktäriserar i sig själva de problem hon som gammal (hon vill inte gärna kallas "äldre") har att finna sig tillrätta i det moderna England.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar